Jag är en ung man på 19 år. Föddes i Karlskoga och bodde mina första 7 år i ett litet samhälle vid namnet Hasselfors i Laxå Kommun, Närke. Efter det flyttade familjen till Laxå där jag fortfarande bor lite till och från, när jag inte studerar. Det gör jag i Jönköping, på Tekniska Högskolan. Jag läser Maskinteknik med produktutveckling och design som inriktning. Det är en 3-årig ingenjörsutbildning. Studentbostaden ligger däremot i Huskvarna.
Innan jag började på högskola gick jag på Hornavanskolans gymnasium i Arjeplog med inriktning Bilsystemteknik. Linjen är inriktad på den internationella vintertestindustrin av bilar och komponenter där i norr. Det är en spännande linje med stora framtidsmöjligheter. Läs mer om den på deras egna hemsida: http://bst.arjeplog.se
Jag bestämde mig för att flytta till Arjeplog för att studera när jag var 16 år. Det innebar en flytt på runt 110 mil för min del. Nu är utbildningen avslutad för min del och jag ångrar inte att jag flyttade så långt. Det har gett mig så otroligt mycket. Inte bara skolan, utan även att man har fått lära sig att leva mer självständigt utan föräldrar med allt vad det innebär. Komma till ett helt nytt ställe med helt nya kompisar kan vara tufft, men detta är ett stort minne för livet.
Förutom skolan har jag två stora intressen också. Det är bilar och musik, jag spelar piano sedan snart 10 år och lite bas. Jag kan inte avgöra vilket utav dem jag gillar mest, de betyder så mycket för mig båda två. När jag var 14 år köpte jag min första moped som jag renoverade till mycket fint skick. Det var en Yamaha FS1 av 1989 års modell. Inte så mycket att prata om egentligen. Den såldes faktiskt innan min 15-årsdag, så det blev inte mycket åka av. För de pengarna köpte jag istället mitt första digitalpiano. Efter det var plånboken tom så egentligen tänkte jag väl inte göra så mycket mer med motorintresset.
När det sedan började närma sig 15-årsdagen ville man ha moped igen, så efter att man sparat pengar köpte jag en. Det var en Crescent Autoped från 1956. Detta var steget in i något stort för mig, veteranfordonshobbyn. En kompis pappa hemma hade mängder av diverse olika veteranbilar och mopeder, vilket satte stora spår i mitt motorintresse.
Den mopeden gjordes i ordning och såldes. Sedan köptes en annan gammal moped. En Monark Topper från 1966. Ni som är lite insatta, vet att det är en mycket ovanlig modell. Den var i ruggigt skick med många saknade delar. Efter några hundra nerlagda timmar blev den till slut återställd till nästan original nyskick. Nu hade jag blivit riktigt biten av detta så den såldes och en annan köptes. På den vägen har det varit och sedan dess har väl nästan 10 veteranmopeder blivit omhändertagna av mig. Sista mopeden var en Puch MC50 Moto-Cross, en av de mest eftertraktade veteranmopederna i Sverige. Den är såld också, så nu har jag inga mopeder kvar.
Istället tog jag steget till veteranbilar. Jag köpte en Volvo PV544 som var byggd som en Sport-replika av årsmodell 1964. Den fixades till och blev ganska fin faktiskt. Sedan blev jag smittad av 2-taktandet från Saab. Volvon såldes omedelbart och en röd Saab 96 av årsmodell 1962 köptes. Detta var sommaren 2007 och den äger jag fortfarande. Däremot har bilparken utökats allt eftersom och nu äger jag tre stycken Saab 96. Årsmodell 1962, 1963 och 1969. Den sista med V4:a motor då. 62:an är den bil som jag håller på med mest. Den blir en replika på den bil som Erik Carlsson "på taket" och Gunnar Häggbom vann Monte-Carlorallyt med 1962. Den kommer sedan att medverka i lite olika tävlingar fram över. Jag har även varit rallymekaniker i teamet Retrospective Motorsport med förarna Tony Ring och Bo Lindman bakom ratten i en Saab 93F 1960. Hjälpte även till att bygga en Saab 93B 1959 som sedan vann på Le Mans Classic i Frankrike för dem.
Nu över till mitt andra stora intresse, pianospelandet. Vid 9-års ålder började vi spela blockflöjt i skolan. Det var obligatoriskt, så alla blev tvingade att spela det lilla hemska pipiga instrumentet. Det kunde låta mycket otäckt vissa stunder. Jag började här märka att det gick väldigt bra för mig jämfört med övriga. Vi fick lära oss notläsning och där satte det igång med mitt pianospelande, min farmors piano och blockflöjtsboken. Farmor visade vart tonerna satt på pianot och sedan började jag smått att spela. Det utvecklades mer och mer. Efter att jag spelat blockflöjt ett år, började jag spela i blåsorkester men då med trumpet som instrument. Detta var också obligatoriskt genom Laxå f.d Musikskola. Här märkte jag också att det gick väldigt lätt för mig. Efter ett år med trumpeten blev det sedan frivilligt att fortsätta spela. Jag tackade nej, med en förtvivlad trumpetlärare. Nu skulle jag börja spela piano på musikskolan istället. Det var i femte klass jag började med detta. Ända tills jag slutade högstadiet och flyttade till Arjeplog gick jag på musikskolan.
Under den tiden spelade jag ofta upp på diverse olika tillställningar. Jag tyckte det var kul att spela och folk uppskattade det. Vad mer behöver man? När jag flyttade till Arjeplog hade jag ingen musiklärare, så nu fick jag utveckla mig själv. Det var under de här åren det satte fart ordentligt tycker jag. Jag satt säkert minst en halvtimme varje dag och spelade på mitt digitalpiano i mitt rum.
Här i Arjeplog har jag sedan spelat en del offentligt under olika konserter med mera. Jag har fått otroligt bra kritik från lyssnarna så det har varit jättekul. Nu sista vintern där blev jag anställd som pianist på Hotell Silverhatten. Där bor hundratals internationella gäster under vintersäsongen.
Som musiker är det soloartist jag vill vara. Jag har spelat med olika band lite då och då, men det känns mer inspirerande och utvecklande att inte "fastna" i ett band. Då kan man spela lite här och lite där helt enkelt.
Det var en liten, eller ja den blev ganska lång, berättelse om mig och mina intressen.
Tack för att du läste!
David Nordlund